Conjugation of räkna ut
to calculate; to perform a calculation as to get an answer Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | räkna ut |
Presens
| jag | räknar ut |
| du | räknar ut |
| han / hon / den / det | räknar ut |
| vi | räknar ut |
| ni | räknar ut |
| de | räknar ut |
Preteritum
| jag | räknade ut |
| du | räknade ut |
| han / hon / den / det | räknade ut |
| vi | räknade ut |
| ni | räknade ut |
| de | räknade ut |
Supinum
| jag | räknat ut |
| du | räknat ut |
| han / hon / den / det | räknat ut |
| vi | räknat ut |
| ni | räknat ut |
| de | räknat ut |
Imperativ
| — | räkna ut |
Passiv
Infinitiv
| — | räknas ut |
Presens
| jag | räknas ut |
| du | räknas ut |
| han / hon / den / det | räknas ut |
| vi | räknas ut |
| ni | räknas ut |
| de | räknas ut |
Preteritum
| jag | räknades ut |
| du | räknades ut |
| han / hon / den / det | räknades ut |
| vi | räknades ut |
| ni | räknades ut |
| de | räknades ut |
Supinum
| jag | räknats ut |
| du | räknats ut |
| han / hon / den / det | räknats ut |
| vi | räknats ut |
| ni | räknats ut |
| de | räknats ut |