← osa — definición

Conjugation of osa

Regular CEFR C2

/²uːˌsa/

to do something (that is implied from context) in a fast or intense manner Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

osa

Presens

jag	osar
du	osar
han / hon / den / det	osar
vi	osar
ni	osar
de	osar

Preteritum

jag	osade
du	osade
han / hon / den / det	osade
vi	osade
ni	osade
de	osade

Supinum

jag	osat
du	osat
han / hon / den / det	osat
vi	osat
ni	osat
de	osat

Imperativ

—

osa

Passiv

Infinitiv

—

ösas

Presens

jag	öses
du	öses
han / hon / den / det	öses
vi	öses
ni	öses
de	öses

Preteritum

jag	östes
du	östes
han / hon / den / det	östes
vi	östes
ni	östes
de	östes

Supinum

jag	östs
du	östs
han / hon / den / det	östs
vi	östs
ni	östs
de	östs

Más conjugaciones

osa katt osade osade katt osande osar osar katt ösas osat