Conjugation of kväva
to suffocate, to asphyxiate; to cause someone to suffer severely reduced oxygen supply to their body Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | kväva |
Presens
| jag | kväver |
| du | kväver |
| han / hon / den / det | kväver |
| vi | kväver |
| ni | kväver |
| de | kväver |
Preteritum
| jag | kvävde |
| du | kvävde |
| han / hon / den / det | kvävde |
| vi | kvävde |
| ni | kvävde |
| de | kvävde |
Supinum
| jag | kvävt |
| du | kvävt |
| han / hon / den / det | kvävt |
| vi | kvävt |
| ni | kvävt |
| de | kvävt |
Imperativ
| — | kväv |
Passiv
Infinitiv
| — | kvävas |
Presens
| jag | kvävs |
| du | kvävs |
| han / hon / den / det | kvävs |
| vi | kvävs |
| ni | kvävs |
| de | kvävs |
Preteritum
| jag | kvävdes |
| du | kvävdes |
| han / hon / den / det | kvävdes |
| vi | kvävdes |
| ni | kvävdes |
| de | kvävdes |
Supinum
| jag | kvävts |
| du | kvävts |
| han / hon / den / det | kvävts |
| vi | kvävts |
| ni | kvävts |
| de | kvävts |