Conjugation of kränka
to attack or violate someone's personal honor (with words or actions); to violate, to disrespect, to insult, etc. Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | kränka |
Presens
| jag | kränker |
| du | kränker |
| han / hon / den / det | kränker |
| vi | kränker |
| ni | kränker |
| de | kränker |
Preteritum
| jag | kränkte |
| du | kränkte |
| han / hon / den / det | kränkte |
| vi | kränkte |
| ni | kränkte |
| de | kränkte |
Supinum
| jag | kränkt |
| du | kränkt |
| han / hon / den / det | kränkt |
| vi | kränkt |
| ni | kränkt |
| de | kränkt |
Imperativ
| — | kränk |
Passiv
Infinitiv
| — | kränkas |
Presens
| jag | kränks |
| du | kränks |
| han / hon / den / det | kränks |
| vi | kränks |
| ni | kränks |
| de | kränks |
Preteritum
| jag | kränktes |
| du | kränktes |
| han / hon / den / det | kränktes |
| vi | kränktes |
| ni | kränktes |
| de | kränktes |
Supinum
| jag | kränkts |
| du | kränkts |
| han / hon / den / det | kränkts |
| vi | kränkts |
| ni | kränkts |
| de | kränkts |