Conjugation of kräva
to demand, to forcefully request Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | kräva |
Presens
| jag | kräver |
| du | kräver |
| han / hon / den / det | kräver |
| vi | kräver |
| ni | kräver |
| de | kräver |
Preteritum
| jag | krävde |
| du | krävde |
| han / hon / den / det | krävde |
| vi | krävde |
| ni | krävde |
| de | krävde |
Supinum
| jag | krävt |
| du | krävt |
| han / hon / den / det | krävt |
| vi | krävt |
| ni | krävt |
| de | krävt |
Imperativ
| — | kräv |
Passiv
Infinitiv
| — | krävas |
Presens
| jag | krävs |
| du | krävs |
| han / hon / den / det | krävs |
| vi | krävs |
| ni | krävs |
| de | krävs |
Preteritum
| jag | krävdes |
| du | krävdes |
| han / hon / den / det | krävdes |
| vi | krävdes |
| ni | krävdes |
| de | krävdes |
Supinum
| jag | krävts |
| du | krävts |
| han / hon / den / det | krävts |
| vi | krävts |
| ni | krävts |
| de | krävts |