Conjugation of konfiskera
to confiscate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | konfiskera |
Presens
| jag | konfiskerar |
| du | konfiskerar |
| han / hon / den / det | konfiskerar |
| vi | konfiskerar |
| ni | konfiskerar |
| de | konfiskerar |
Preteritum
| jag | konfiskerade |
| du | konfiskerade |
| han / hon / den / det | konfiskerade |
| vi | konfiskerade |
| ni | konfiskerade |
| de | konfiskerade |
Supinum
| jag | konfiskerat |
| du | konfiskerat |
| han / hon / den / det | konfiskerat |
| vi | konfiskerat |
| ni | konfiskerat |
| de | konfiskerat |
Imperativ
| — | konfiskera |
Passiv
Infinitiv
| — | konfiskeras |
Presens
| jag | konfiskeras |
| du | konfiskeras |
| han / hon / den / det | konfiskeras |
| vi | konfiskeras |
| ni | konfiskeras |
| de | konfiskeras |
Preteritum
| jag | konfiskerades |
| du | konfiskerades |
| han / hon / den / det | konfiskerades |
| vi | konfiskerades |
| ni | konfiskerades |
| de | konfiskerades |
Supinum
| jag | konfiskerats |
| du | konfiskerats |
| han / hon / den / det | konfiskerats |
| vi | konfiskerats |
| ni | konfiskerats |
| de | konfiskerats |