Conjugation of kommutera
to commute; acting in a commutative manner Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | kommutera |
Presens
| jag | kommuterar |
| du | kommuterar |
| han / hon / den / det | kommuterar |
| vi | kommuterar |
| ni | kommuterar |
| de | kommuterar |
Preteritum
| jag | kommuterade |
| du | kommuterade |
| han / hon / den / det | kommuterade |
| vi | kommuterade |
| ni | kommuterade |
| de | kommuterade |
Supinum
| jag | kommuterat |
| du | kommuterat |
| han / hon / den / det | kommuterat |
| vi | kommuterat |
| ni | kommuterat |
| de | kommuterat |
Imperativ
| — | kommutera |
Passiv
Infinitiv
| — | kommuteras |
Presens
| jag | kommuteras |
| du | kommuteras |
| han / hon / den / det | kommuteras |
| vi | kommuteras |
| ni | kommuteras |
| de | kommuteras |
Preteritum
| jag | kommuterades |
| du | kommuterades |
| han / hon / den / det | kommuterades |
| vi | kommuterades |
| ni | kommuterades |
| de | kommuterades |
Supinum
| jag | kommuterats |
| du | kommuterats |
| han / hon / den / det | kommuterats |
| vi | kommuterats |
| ni | kommuterats |
| de | kommuterats |