Conjugation of komma på
to (suddenly) remember, figure out, or come up with Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | komma på på |
Presens
| jag | kommer på |
| du | kommer på |
| han / hon / den / det | kommer på |
| vi | kommer på |
| ni | kommer på |
| de | kommer på |
Preteritum
| jag | kom på |
| du | kom på |
| han / hon / den / det | kom på |
| vi | kom på |
| ni | kom på |
| de | kom på |
Supinum
| jag | kommit på |
| du | kommit på |
| han / hon / den / det | kommit på |
| vi | kommit på |
| ni | kommit på |
| de | kommit på |
Imperativ
| — | kom på |