Conjugation of knalla
to (cause to) make short, sharp bangs Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | knalla |
Presens
| jag | knallar |
| du | knallar |
| han / hon / den / det | knallar |
| vi | knallar |
| ni | knallar |
| de | knallar |
Preteritum
| jag | knallade |
| du | knallade |
| han / hon / den / det | knallade |
| vi | knallade |
| ni | knallade |
| de | knallade |
Supinum
| jag | knallat |
| du | knallat |
| han / hon / den / det | knallat |
| vi | knallat |
| ni | knallat |
| de | knallat |
Imperativ
| — | knalla |
Passiv
Infinitiv
| — | knallas |
Presens
| jag | knallas |
| du | knallas |
| han / hon / den / det | knallas |
| vi | knallas |
| ni | knallas |
| de | knallas |
Preteritum
| jag | knallades |
| du | knallades |
| han / hon / den / det | knallades |
| vi | knallades |
| ni | knallades |
| de | knallades |
Supinum
| jag | knallats |
| du | knallats |
| han / hon / den / det | knallats |
| vi | knallats |
| ni | knallats |
| de | knallats |
Practice in context
Fill in the verb in real sentences — correct answers count toward the table above.