Conjugation of knåpa
to put together (with fiddly connotations) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | knåpa |
Presens
| jag | knåpar |
| du | knåpar |
| han / hon / den / det | knåpar |
| vi | knåpar |
| ni | knåpar |
| de | knåpar |
Preteritum
| jag | knåpade |
| du | knåpade |
| han / hon / den / det | knåpade |
| vi | knåpade |
| ni | knåpade |
| de | knåpade |
Supinum
| jag | knåpat |
| du | knåpat |
| han / hon / den / det | knåpat |
| vi | knåpat |
| ni | knåpat |
| de | knåpat |
Imperativ
| — | knåpa |
Passiv
Infinitiv
| — | knåpas |
Presens
| jag | knåpas |
| du | knåpas |
| han / hon / den / det | knåpas |
| vi | knåpas |
| ni | knåpas |
| de | knåpas |
Preteritum
| jag | knåpades |
| du | knåpades |
| han / hon / den / det | knåpades |
| vi | knåpades |
| ni | knåpades |
| de | knåpades |
Supinum
| jag | knåpats |
| du | knåpats |
| han / hon / den / det | knåpats |
| vi | knåpats |
| ni | knåpats |
| de | knåpats |