Conjugation of klara
to avoid being injured in an accident Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | klara |
Presens
| jag | klarar |
| du | klarar |
| han / hon / den / det | klarar |
| vi | klarar |
| ni | klarar |
| de | klarar |
Preteritum
| jag | klarade |
| du | klarade |
| han / hon / den / det | klarade |
| vi | klarade |
| ni | klarade |
| de | klarade |
Supinum
| jag | klarat |
| du | klarat |
| han / hon / den / det | klarat |
| vi | klarat |
| ni | klarat |
| de | klarat |
Imperativ
| — | klara |
Passiv
Infinitiv
| — | klaras |
Presens
| jag | klaras |
| du | klaras |
| han / hon / den / det | klaras |
| vi | klaras |
| ni | klaras |
| de | klaras |
Preteritum
| jag | klarades |
| du | klarades |
| han / hon / den / det | klarades |
| vi | klarades |
| ni | klarades |
| de | klarades |
Supinum
| jag | klarats |
| du | klarats |
| han / hon / den / det | klarats |
| vi | klarats |
| ni | klarats |
| de | klarats |