Conjugation of klättra
to climb (along something, of something immobile) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | klättra |
Presens
| jag | klättrar |
| du | klättrar |
| han / hon / den / det | klättrar |
| vi | klättrar |
| ni | klättrar |
| de | klättrar |
Preteritum
| jag | klättrade |
| du | klättrade |
| han / hon / den / det | klättrade |
| vi | klättrade |
| ni | klättrade |
| de | klättrade |
Supinum
| jag | klättrat |
| du | klättrat |
| han / hon / den / det | klättrat |
| vi | klättrat |
| ni | klättrat |
| de | klättrat |
Imperativ
| — | klättra |
Passiv
Infinitiv
| — | klättras |
Presens
| jag | klättras |
| du | klättras |
| han / hon / den / det | klättras |
| vi | klättras |
| ni | klättras |
| de | klättras |
Preteritum
| jag | klättrades |
| du | klättrades |
| han / hon / den / det | klättrades |
| vi | klättrades |
| ni | klättrades |
| de | klättrades |
Supinum
| jag | klättrats |
| du | klättrats |
| han / hon / den / det | klättrats |
| vi | klättrats |
| ni | klättrats |
| de | klättrats |