Conjugation of klämta
to chime, to toll (of a bell) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | klämta |
Presens
| jag | klämtar |
| du | klämtar |
| han / hon / den / det | klämtar |
| vi | klämtar |
| ni | klämtar |
| de | klämtar |
Preteritum
| jag | klämtade |
| du | klämtade |
| han / hon / den / det | klämtade |
| vi | klämtade |
| ni | klämtade |
| de | klämtade |
Supinum
| jag | klämtat |
| du | klämtat |
| han / hon / den / det | klämtat |
| vi | klämtat |
| ni | klämtat |
| de | klämtat |
Imperativ
| — | klämta |
Passiv
Infinitiv
| — | klämtas |
Presens
| jag | klämtas |
| du | klämtas |
| han / hon / den / det | klämtas |
| vi | klämtas |
| ni | klämtas |
| de | klämtas |
Preteritum
| jag | klämtades |
| du | klämtades |
| han / hon / den / det | klämtades |
| vi | klämtades |
| ni | klämtades |
| de | klämtades |
Supinum
| jag | klämtats |
| du | klämtats |
| han / hon / den / det | klämtats |
| vi | klämtats |
| ni | klämtats |
| de | klämtats |