Conjugation of klandra
/klandra/to blame, to fault; the culprit should have known better Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | klandra |
Presens
| jag | klandrar |
| du | klandrar |
| han / hon / den / det | klandrar |
| vi | klandrar |
| ni | klandrar |
| de | klandrar |
Preteritum
| jag | klandrade |
| du | klandrade |
| han / hon / den / det | klandrade |
| vi | klandrade |
| ni | klandrade |
| de | klandrade |
Supinum
| jag | klandrat |
| du | klandrat |
| han / hon / den / det | klandrat |
| vi | klandrat |
| ni | klandrat |
| de | klandrat |
Imperativ
| — | klandra |
Passiv
Infinitiv
| — | klandras |
Presens
| jag | klandras |
| du | klandras |
| han / hon / den / det | klandras |
| vi | klandras |
| ni | klandras |
| de | klandras |
Preteritum
| jag | klandrades |
| du | klandrades |
| han / hon / den / det | klandrades |
| vi | klandrades |
| ni | klandrades |
| de | klandrades |
Supinum
| jag | klandrats |
| du | klandrats |
| han / hon / den / det | klandrats |
| vi | klandrats |
| ni | klandrats |
| de | klandrats |