Aktiv
Infinitiv
| — | känna |
Presens
| jag | känner |
| du | känner |
| han / hon / den / det | känner |
| vi | känner |
| ni | känner |
| de | känner |
Preteritum
| jag | kände |
| du | kände |
| han / hon / den / det | kände |
| vi | kände |
| ni | kände |
| de | kände |
Supinum
| jag | känt |
| du | känt |
| han / hon / den / det | känt |
| vi | känt |
| ni | känt |
| de | känt |
Imperativ
| — | känn |
Passiv
Infinitiv
| — | kännas |
Presens
| jag | känns |
| du | känns |
| han / hon / den / det | känns |
| vi | känns |
| ni | känns |
| de | känns |
Preteritum
| jag | kändes |
| du | kändes |
| han / hon / den / det | kändes |
| vi | kändes |
| ni | kändes |
| de | kändes |
Supinum
| jag | känts |
| du | känts |
| han / hon / den / det | känts |
| vi | känts |
| ni | känts |
| de | känts |
Practice in context
Fill in the verb in real sentences — correct answers count toward the table above.