← känna — definición

Conjugation of känna

Regular CEFR A1

/ˈɕɛn.na/

to know (a person) Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

känna

Presens

jag	känner
du	känner
han / hon / den / det	känner
vi	känner
ni	känner
de	känner

Preteritum

jag	kände
du	kände
han / hon / den / det	kände
vi	kände
ni	kände
de	kände

Supinum

jag	känt
du	känt
han / hon / den / det	känt
vi	känt
ni	känt
de	känt

Imperativ

—

känn

Passiv

Infinitiv

—

kännas

Presens

jag	känns
du	känns
han / hon / den / det	känns
vi	känns
ni	känns
de	känns

Preteritum

jag	kändes
du	kändes
han / hon / den / det	kändes
vi	kändes
ni	kändes
de	kändes

Supinum

jag	känts
du	känts
han / hon / den / det	känts
vi	känts
ni	känts
de	känts

Más conjugaciones

känna av känna efter känna igen känna igen sig känna med känna på känna på sig känna sig