← kalla — definición

Conjugation of kalla

Regular CEFR A2

/²kalːa/

to call, denote, refer to; to give as a name Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

kalla

Presens

jag	kallar
du	kallar
han / hon / den / det	kallar
vi	kallar
ni	kallar
de	kallar

Preteritum

jag	kallade
du	kallade
han / hon / den / det	kallade
vi	kallade
ni	kallade
de	kallade

Supinum

jag	kallat
du	kallat
han / hon / den / det	kallat
vi	kallat
ni	kallat
de	kallat

Imperativ

—

kalla

Passiv

Infinitiv

—

kallas

Presens

jag	kallas
du	kallas
han / hon / den / det	kallas
vi	kallas
ni	kallas
de	kallas

Preteritum

jag	kallades
du	kallades
han / hon / den / det	kallades
vi	kallades
ni	kallades
de	kallades

Supinum

jag	kallats
du	kallats
han / hon / den / det	kallats
vi	kallats
ni	kallats
de	kallats

Más conjugaciones

kalla in kallgrina kalligrafera kallna kallprata kallröka källsortera kalva