Conjugation of jämna
to flatten, to level, to equalize Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | jämna |
Presens
| jag | jämnar |
| du | jämnar |
| han / hon / den / det | jämnar |
| vi | jämnar |
| ni | jämnar |
| de | jämnar |
Preteritum
| jag | jämnade |
| du | jämnade |
| han / hon / den / det | jämnade |
| vi | jämnade |
| ni | jämnade |
| de | jämnade |
Supinum
| jag | jämnat |
| du | jämnat |
| han / hon / den / det | jämnat |
| vi | jämnat |
| ni | jämnat |
| de | jämnat |
Imperativ
| — | jämna |
Passiv
Infinitiv
| — | jämnas |
Presens
| jag | jämnas |
| du | jämnas |
| han / hon / den / det | jämnas |
| vi | jämnas |
| ni | jämnas |
| de | jämnas |
Preteritum
| jag | jämnades |
| du | jämnades |
| han / hon / den / det | jämnades |
| vi | jämnades |
| ni | jämnades |
| de | jämnades |
Supinum
| jag | jämnats |
| du | jämnats |
| han / hon / den / det | jämnats |
| vi | jämnats |
| ni | jämnats |
| de | jämnats |