Conjugation of jämna ut
(Substantiv) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | jämna ut |
Presens
| jag | jämnar ut |
| du | jämnar ut |
| han / hon / den / det | jämnar ut |
| vi | jämnar ut |
| ni | jämnar ut |
| de | jämnar ut |
Preteritum
| jag | jämnade ut |
| du | jämnade ut |
| han / hon / den / det | jämnade ut |
| vi | jämnade ut |
| ni | jämnade ut |
| de | jämnade ut |
Supinum
| jag | jämnat ut |
| du | jämnat ut |
| han / hon / den / det | jämnat ut |
| vi | jämnat ut |
| ni | jämnat ut |
| de | jämnat ut |
Imperativ
| — | jämna ut |
Passiv
Infinitiv
| — | jämnas ut |
Presens
| jag | jämnas ut |
| du | jämnas ut |
| han / hon / den / det | jämnas ut |
| vi | jämnas ut |
| ni | jämnas ut |
| de | jämnas ut |
Preteritum
| jag | jämnades ut |
| du | jämnades ut |
| han / hon / den / det | jämnades ut |
| vi | jämnades ut |
| ni | jämnades ut |
| de | jämnades ut |
Supinum
| jag | jämnats ut |
| du | jämnats ut |
| han / hon / den / det | jämnats ut |
| vi | jämnats ut |
| ni | jämnats ut |
| de | jämnats ut |