Conjugation of inträda
to occur, to come into effect ("enter," though it often sounds less idiomatic in English) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | inträda |
Presens
| jag | inträder |
| du | inträder |
| han / hon / den / det | inträder |
| vi | inträder |
| ni | inträder |
| de | inträder |
Preteritum
| jag | inträdde |
| du | inträdde |
| han / hon / den / det | inträdde |
| vi | inträdde |
| ni | inträdde |
| de | inträdde |
Supinum
| jag | inträtt |
| du | inträtt |
| han / hon / den / det | inträtt |
| vi | inträtt |
| ni | inträtt |
| de | inträtt |
Imperativ
| — | inträd |
Passiv
Infinitiv
| — | inträdas |
Presens
| jag | inträds |
| du | inträds |
| han / hon / den / det | inträds |
| vi | inträds |
| ni | inträds |
| de | inträds |
Preteritum
| jag | inträddes |
| du | inträddes |
| han / hon / den / det | inträddes |
| vi | inträddes |
| ni | inträddes |
| de | inträddes |
Supinum
| jag | inträtts |
| du | inträtts |
| han / hon / den / det | inträtts |
| vi | inträtts |
| ni | inträtts |
| de | inträtts |