Conjugation of införa
to introduce Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | införa |
Presens
| jag | inför |
| du | inför |
| han / hon / den / det | inför |
| vi | inför |
| ni | inför |
| de | inför |
Preteritum
| jag | införde |
| du | införde |
| han / hon / den / det | införde |
| vi | införde |
| ni | införde |
| de | införde |
Supinum
| jag | infört |
| du | infört |
| han / hon / den / det | infört |
| vi | infört |
| ni | infört |
| de | infört |
Imperativ
| — | inför |
Passiv
Infinitiv
| — | införas |
Presens
| jag | införs |
| du | införs |
| han / hon / den / det | införs |
| vi | införs |
| ni | införs |
| de | införs |
Preteritum
| jag | infördes |
| du | infördes |
| han / hon / den / det | infördes |
| vi | infördes |
| ni | infördes |
| de | infördes |
Supinum
| jag | införts |
| du | införts |
| han / hon / den / det | införts |
| vi | införts |
| ni | införts |
| de | införts |