Conjugation of infordra
to call in, to demand, to request, to require Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | infordra |
Presens
| jag | infordrar |
| du | infordrar |
| han / hon / den / det | infordrar |
| vi | infordrar |
| ni | infordrar |
| de | infordrar |
Preteritum
| jag | infordrade |
| du | infordrade |
| han / hon / den / det | infordrade |
| vi | infordrade |
| ni | infordrade |
| de | infordrade |
Supinum
| jag | infordrat |
| du | infordrat |
| han / hon / den / det | infordrat |
| vi | infordrat |
| ni | infordrat |
| de | infordrat |
Imperativ
| — | infordra |
Passiv
Infinitiv
| — | infordras |
Presens
| jag | infordras |
| du | infordras |
| han / hon / den / det | infordras |
| vi | infordras |
| ni | infordras |
| de | infordras |
Preteritum
| jag | infordrades |
| du | infordrades |
| han / hon / den / det | infordrades |
| vi | infordrades |
| ni | infordrades |
| de | infordrades |
Supinum
| jag | infordrats |
| du | infordrats |
| han / hon / den / det | infordrats |
| vi | infordrats |
| ni | infordrats |
| de | infordrats |