← hora — definición

Conjugation of hora

Regular CEFR B1

/huːra/

to engage in adultery or fornication (sex with someone who is not one's spouse, or sex while unmarried) Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

hora

Presens

jag	horar
du	horar
han / hon / den / det	horar
vi	horar
ni	horar
de	horar

Preteritum

jag	horade
du	horade
han / hon / den / det	horade
vi	horade
ni	horade
de	horade

Supinum

jag	horat
du	horat
han / hon / den / det	horat
vi	horat
ni	horat
de	horat

Imperativ

—

hora

Passiv

Infinitiv

—

höras

Presens

jag	hörs
du	hörs
han / hon / den / det	hörs
vi	hörs
ni	hörs
de	hörs

Preteritum

jag	hördes
du	hördes
han / hon / den / det	hördes
vi	hördes
ni	hördes
de	hördes

Supinum

jag	hörts
du	hörts
han / hon / den / det	hörts
vi	hörts
ni	hörts
de	hörts

Más conjugaciones

höra av höra av sig höra efter höra hemma höra ihop höra samman höra sig för höra till