Conjugation of höra hemma
to have a natural place (in), to belong (in), to be native (to) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | höra hemma |
Presens
| jag | hör hemma |
| du | hör hemma |
| han / hon / den / det | hör hemma |
| vi | hör hemma |
| ni | hör hemma |
| de | hör hemma |
Preteritum
| jag | hörde hemma |
| du | hörde hemma |
| han / hon / den / det | hörde hemma |
| vi | hörde hemma |
| ni | hörde hemma |
| de | hörde hemma |
Supinum
| jag | hört hemma |
| du | hört hemma |
| han / hon / den / det | hört hemma |
| vi | hört hemma |
| ni | hört hemma |
| de | hört hemma |
Imperativ
| — | hör hemma |
Passiv
Infinitiv
| — | höras hemma |
Presens
| jag | hörs hemma |
| du | hörs hemma |
| han / hon / den / det | hörs hemma |
| vi | hörs hemma |
| ni | hörs hemma |
| de | hörs hemma |
Preteritum
| jag | hördes hemma |
| du | hördes hemma |
| han / hon / den / det | hördes hemma |
| vi | hördes hemma |
| ni | hördes hemma |
| de | hördes hemma |
Supinum
| jag | hörts hemma |
| du | hörts hemma |
| han / hon / den / det | hörts hemma |
| vi | hörts hemma |
| ni | hörts hemma |
| de | hörts hemma |