Conjugation of gränsa
march; to have common borders or frontiers Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | gränsa |
Presens
| jag | gränsar |
| du | gränsar |
| han / hon / den / det | gränsar |
| vi | gränsar |
| ni | gränsar |
| de | gränsar |
Preteritum
| jag | gränsade |
| du | gränsade |
| han / hon / den / det | gränsade |
| vi | gränsade |
| ni | gränsade |
| de | gränsade |
Supinum
| jag | gränsat |
| du | gränsat |
| han / hon / den / det | gränsat |
| vi | gränsat |
| ni | gränsat |
| de | gränsat |
Imperativ
| — | gränsa |