Conjugation of granska
to scrutinize (to examine with great care), to inspect, to audit Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | granska |
Presens
| jag | granskar |
| du | granskar |
| han / hon / den / det | granskar |
| vi | granskar |
| ni | granskar |
| de | granskar |
Preteritum
| jag | granskade |
| du | granskade |
| han / hon / den / det | granskade |
| vi | granskade |
| ni | granskade |
| de | granskade |
Supinum
| jag | granskat |
| du | granskat |
| han / hon / den / det | granskat |
| vi | granskat |
| ni | granskat |
| de | granskat |
Imperativ
| — | granska |
Passiv
Infinitiv
| — | granskas |
Presens
| jag | granskas |
| du | granskas |
| han / hon / den / det | granskas |
| vi | granskas |
| ni | granskas |
| de | granskas |
Preteritum
| jag | granskades |
| du | granskades |
| han / hon / den / det | granskades |
| vi | granskades |
| ni | granskades |
| de | granskades |
Supinum
| jag | granskats |
| du | granskats |
| han / hon / den / det | granskats |
| vi | granskats |
| ni | granskats |
| de | granskats |