Conjugation of göra bort sig
to embarrass oneself, to make a fool of oneself Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | göra bort sig |
Presens
| jag | gör bort sig |
| du | gör bort sig |
| han / hon / den / det | gör bort sig |
| vi | gör bort sig |
| ni | gör bort sig |
| de | gör bort sig |
Preteritum
| jag | gjorde bort sig |
| du | gjorde bort sig |
| han / hon / den / det | gjorde bort sig |
| vi | gjorde bort sig |
| ni | gjorde bort sig |
| de | gjorde bort sig |
Supinum
| jag | gjort bort sig |
| du | gjort bort sig |
| han / hon / den / det | gjort bort sig |
| vi | gjort bort sig |
| ni | gjort bort sig |
| de | gjort bort sig |
Imperativ
| — | gör bort sig |