Conjugation of förtiga
to keep secret, to conceal or suppress Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förtiga |
Presens
| jag | förtiger |
| du | förtiger |
| han / hon / den / det | förtiger |
| vi | förtiger |
| ni | förtiger |
| de | förtiger |
Preteritum
| jag | förteg |
| du | förteg |
| han / hon / den / det | förteg |
| vi | förteg |
| ni | förteg |
| de | förteg |
Supinum
| jag | förtigit |
| du | förtigit |
| han / hon / den / det | förtigit |
| vi | förtigit |
| ni | förtigit |
| de | förtigit |
Imperativ
| — | förtig |
Passiv
Infinitiv
| — | förtigas |
Presens
| jag | förtigs |
| du | förtigs |
| han / hon / den / det | förtigs |
| vi | förtigs |
| ni | förtigs |
| de | förtigs |
Preteritum
| jag | förtegs |
| du | förtegs |
| han / hon / den / det | förtegs |
| vi | förtegs |
| ni | förtegs |
| de | förtegs |
Supinum
| jag | förtigits |
| du | förtigits |
| han / hon / den / det | förtigits |
| vi | förtigits |
| ni | förtigits |
| de | förtigits |