Conjugation of förtjäna
to deserve Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förtjäna |
Presens
| jag | förtjänar |
| du | förtjänar |
| han / hon / den / det | förtjänar |
| vi | förtjänar |
| ni | förtjänar |
| de | förtjänar |
Preteritum
| jag | förtjänade |
| du | förtjänade |
| han / hon / den / det | förtjänade |
| vi | förtjänade |
| ni | förtjänade |
| de | förtjänade |
Supinum
| jag | förtjänat |
| du | förtjänat |
| han / hon / den / det | förtjänat |
| vi | förtjänat |
| ni | förtjänat |
| de | förtjänat |
Imperativ
| — | förtjäna |
Passiv
Infinitiv
| — | förtjänas |
Presens
| jag | förtjänas |
| du | förtjänas |
| han / hon / den / det | förtjänas |
| vi | förtjänas |
| ni | förtjänas |
| de | förtjänas |
Preteritum
| jag | förtjänades |
| du | förtjänades |
| han / hon / den / det | förtjänades |
| vi | förtjänades |
| ni | förtjänades |
| de | förtjänades |
Supinum
| jag | förtjänats |
| du | förtjänats |
| han / hon / den / det | förtjänats |
| vi | förtjänats |
| ni | förtjänats |
| de | förtjänats |