Conjugation of förtöva
to delay, to linger, to postpone Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förtöva |
Presens
| jag | förtövar |
| du | förtövar |
| han / hon / den / det | förtövar |
| vi | förtövar |
| ni | förtövar |
| de | förtövar |
Preteritum
| jag | förtövade |
| du | förtövade |
| han / hon / den / det | förtövade |
| vi | förtövade |
| ni | förtövade |
| de | förtövade |
Supinum
| jag | förtövat |
| du | förtövat |
| han / hon / den / det | förtövat |
| vi | förtövat |
| ni | förtövat |
| de | förtövat |
Imperativ
| — | förtöva |
Passiv
Infinitiv
| — | förtövas |
Presens
| jag | förtövas |
| du | förtövas |
| han / hon / den / det | förtövas |
| vi | förtövas |
| ni | förtövas |
| de | förtövas |
Preteritum
| jag | förtövades |
| du | förtövades |
| han / hon / den / det | förtövades |
| vi | förtövades |
| ni | förtövades |
| de | förtövades |
Supinum
| jag | förtövats |
| du | förtövats |
| han / hon / den / det | förtövats |
| vi | förtövats |
| ni | förtövats |
| de | förtövats |