Conjugation of förställa
to alter (something/someone, often a voice) in an unnatural manner (to disguise oneself or for other purposes) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förställa |
Presens
| jag | förställer |
| du | förställer |
| han / hon / den / det | förställer |
| vi | förställer |
| ni | förställer |
| de | förställer |
Preteritum
| jag | förställde |
| du | förställde |
| han / hon / den / det | förställde |
| vi | förställde |
| ni | förställde |
| de | förställde |
Supinum
| jag | förställt |
| du | förställt |
| han / hon / den / det | förställt |
| vi | förställt |
| ni | förställt |
| de | förställt |
Imperativ
| — | förställ |
Passiv
Infinitiv
| — | förställas |
Presens
| jag | förställs |
| du | förställs |
| han / hon / den / det | förställs |
| vi | förställs |
| ni | förställs |
| de | förställs |
Preteritum
| jag | förställdes |
| du | förställdes |
| han / hon / den / det | förställdes |
| vi | förställdes |
| ni | förställdes |
| de | förställdes |
Supinum
| jag | förställts |
| du | förställts |
| han / hon / den / det | förställts |
| vi | förställts |
| ni | förställts |
| de | förställts |