Conjugation of förstämma
depress, deject Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förstämma |
Presens
| jag | förstämmer |
| du | förstämmer |
| han / hon / den / det | förstämmer |
| vi | förstämmer |
| ni | förstämmer |
| de | förstämmer |
Preteritum
| jag | förstämde |
| du | förstämde |
| han / hon / den / det | förstämde |
| vi | förstämde |
| ni | förstämde |
| de | förstämde |
Supinum
| jag | förstämt |
| du | förstämt |
| han / hon / den / det | förstämt |
| vi | förstämt |
| ni | förstämt |
| de | förstämt |
Imperativ
| — | förstäm |
Passiv
Infinitiv
| — | förstämmas |
Presens
| jag | förstäms |
| du | förstäms |
| han / hon / den / det | förstäms |
| vi | förstäms |
| ni | förstäms |
| de | förstäms |
Preteritum
| jag | förstämdes |
| du | förstämdes |
| han / hon / den / det | förstämdes |
| vi | förstämdes |
| ni | förstämdes |
| de | förstämdes |
Supinum
| jag | förstämts |
| du | förstämts |
| han / hon / den / det | förstämts |
| vi | förstämts |
| ni | förstämts |
| de | förstämts |