Conjugation of försnilla
embezzle Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | försnilla |
Presens
| jag | försnillar |
| du | försnillar |
| han / hon / den / det | försnillar |
| vi | försnillar |
| ni | försnillar |
| de | försnillar |
Preteritum
| jag | försnillade |
| du | försnillade |
| han / hon / den / det | försnillade |
| vi | försnillade |
| ni | försnillade |
| de | försnillade |
Supinum
| jag | försnillat |
| du | försnillat |
| han / hon / den / det | försnillat |
| vi | försnillat |
| ni | försnillat |
| de | försnillat |
Imperativ
| — | försnilla |
Passiv
Infinitiv
| — | försnillas |
Presens
| jag | försnillas |
| du | försnillas |
| han / hon / den / det | försnillas |
| vi | försnillas |
| ni | försnillas |
| de | försnillas |
Preteritum
| jag | försnillades |
| du | försnillades |
| han / hon / den / det | försnillades |
| vi | försnillades |
| ni | försnillades |
| de | försnillades |
Supinum
| jag | försnillats |
| du | försnillats |
| han / hon / den / det | försnillats |
| vi | försnillats |
| ni | försnillats |
| de | försnillats |