Conjugation of försmå
spurn (reject disdainfully) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | försmå |
Presens
| jag | försmår |
| du | försmår |
| han / hon / den / det | försmår |
| vi | försmår |
| ni | försmår |
| de | försmår |
Preteritum
| jag | försmådde |
| du | försmådde |
| han / hon / den / det | försmådde |
| vi | försmådde |
| ni | försmådde |
| de | försmådde |
Supinum
| jag | försmått |
| du | försmått |
| han / hon / den / det | försmått |
| vi | försmått |
| ni | försmått |
| de | försmått |
Imperativ
| — | försmå |
Passiv
Infinitiv
| — | försmås |
Presens
| jag | försmås |
| du | försmås |
| han / hon / den / det | försmås |
| vi | försmås |
| ni | försmås |
| de | försmås |
Preteritum
| jag | försmåddes |
| du | försmåddes |
| han / hon / den / det | försmåddes |
| vi | försmåddes |
| ni | försmåddes |
| de | försmåddes |
Supinum
| jag | försmåtts |
| du | försmåtts |
| han / hon / den / det | försmåtts |
| vi | försmåtts |
| ni | försmåtts |
| de | försmåtts |