Conjugation of förpläga
Aktiv
Infinitiv
| — | förpläga |
Presens
| jag | förplägar |
| du | förplägar |
| han / hon / den / det | förplägar |
| vi | förplägar |
| ni | förplägar |
| de | förplägar |
Preteritum
| jag | förplägade |
| du | förplägade |
| han / hon / den / det | förplägade |
| vi | förplägade |
| ni | förplägade |
| de | förplägade |
Supinum
| jag | förplägat |
| du | förplägat |
| han / hon / den / det | förplägat |
| vi | förplägat |
| ni | förplägat |
| de | förplägat |
Imperativ
| — | förpläga |
Passiv
Infinitiv
| — | förplägas |
Presens
| jag | förplägas |
| du | förplägas |
| han / hon / den / det | förplägas |
| vi | förplägas |
| ni | förplägas |
| de | förplägas |
Preteritum
| jag | förplägades |
| du | förplägades |
| han / hon / den / det | förplägades |
| vi | förplägades |
| ni | förplägades |
| de | förplägades |
Supinum
| jag | förplägats |
| du | förplägats |
| han / hon / den / det | förplägats |
| vi | förplägats |
| ni | förplägats |
| de | förplägats |