Conjugation of förlama
to paralyze so as to be unable to move Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förlama |
Presens
| jag | förlamar |
| du | förlamar |
| han / hon / den / det | förlamar |
| vi | förlamar |
| ni | förlamar |
| de | förlamar |
Preteritum
| jag | förlamade |
| du | förlamade |
| han / hon / den / det | förlamade |
| vi | förlamade |
| ni | förlamade |
| de | förlamade |
Supinum
| jag | förlamat |
| du | förlamat |
| han / hon / den / det | förlamat |
| vi | förlamat |
| ni | förlamat |
| de | förlamat |
Imperativ
| — | förlama |
Passiv
Infinitiv
| — | förlamas |
Presens
| jag | förlamas |
| du | förlamas |
| han / hon / den / det | förlamas |
| vi | förlamas |
| ni | förlamas |
| de | förlamas |
Preteritum
| jag | förlamades |
| du | förlamades |
| han / hon / den / det | förlamades |
| vi | förlamades |
| ni | förlamades |
| de | förlamades |
Supinum
| jag | förlamats |
| du | förlamats |
| han / hon / den / det | förlamats |
| vi | förlamats |
| ni | förlamats |
| de | förlamats |