Conjugation of förläna
to grant, to bestow (a privilege) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förläna |
Presens
| jag | förlänar |
| du | förlänar |
| han / hon / den / det | förlänar |
| vi | förlänar |
| ni | förlänar |
| de | förlänar |
Preteritum
| jag | förlänade |
| du | förlänade |
| han / hon / den / det | förlänade |
| vi | förlänade |
| ni | förlänade |
| de | förlänade |
Supinum
| jag | förlänat |
| du | förlänat |
| han / hon / den / det | förlänat |
| vi | förlänat |
| ni | förlänat |
| de | förlänat |
Imperativ
| — | förläna |
Passiv
Infinitiv
| — | förlänas |
Presens
| jag | förlänas |
| du | förlänas |
| han / hon / den / det | förlänas |
| vi | förlänas |
| ni | förlänas |
| de | förlänas |
Preteritum
| jag | förlänades |
| du | förlänades |
| han / hon / den / det | förlänades |
| vi | förlänades |
| ni | förlänades |
| de | förlänades |
Supinum
| jag | förlänats |
| du | förlänats |
| han / hon / den / det | förlänats |
| vi | förlänats |
| ni | förlänats |
| de | förlänats |