Aktiv
Infinitiv
| — | förlåta |
Presens
| jag | förlåter |
| du | förlåter |
| han / hon / den / det | förlåter |
| vi | förlåter |
| ni | förlåter |
| de | förlåter |
Preteritum
| jag | förlät |
| du | förlät |
| han / hon / den / det | förlät |
| vi | förlät |
| ni | förlät |
| de | förlät |
Supinum
| jag | förlåtit |
| du | förlåtit |
| han / hon / den / det | förlåtit |
| vi | förlåtit |
| ni | förlåtit |
| de | förlåtit |
Imperativ
| — | förlåt |
Passiv
Infinitiv
| — | förlåtas |
Presens
| jag | förlåts |
| du | förlåts |
| han / hon / den / det | förlåts |
| vi | förlåts |
| ni | förlåts |
| de | förlåts |
Preteritum
| jag | förläts |
| du | förläts |
| han / hon / den / det | förläts |
| vi | förläts |
| ni | förläts |
| de | förläts |
Supinum
| jag | förlåtits |
| du | förlåtits |
| han / hon / den / det | förlåtits |
| vi | förlåtits |
| ni | förlåtits |
| de | förlåtits |