Conjugation of förklena
to belittle; to make look week and helpless Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förklena |
Presens
| jag | förklenar |
| du | förklenar |
| han / hon / den / det | förklenar |
| vi | förklenar |
| ni | förklenar |
| de | förklenar |
Preteritum
| jag | förklenade |
| du | förklenade |
| han / hon / den / det | förklenade |
| vi | förklenade |
| ni | förklenade |
| de | förklenade |
Supinum
| jag | förklenat |
| du | förklenat |
| han / hon / den / det | förklenat |
| vi | förklenat |
| ni | förklenat |
| de | förklenat |
Imperativ
| — | förklena |
Passiv
Infinitiv
| — | förklenas |
Presens
| jag | förklenas |
| du | förklenas |
| han / hon / den / det | förklenas |
| vi | förklenas |
| ni | förklenas |
| de | förklenas |
Preteritum
| jag | förklenades |
| du | förklenades |
| han / hon / den / det | förklenades |
| vi | förklenades |
| ni | förklenades |
| de | förklenades |
Supinum
| jag | förklenats |
| du | förklenats |
| han / hon / den / det | förklenats |
| vi | förklenats |
| ni | förklenats |
| de | förklenats |