Conjugation of förklä
to disguise (through clothing and other accessories, to try to appear to be someone else) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förklä |
Presens
| jag | förklär |
| du | förklär |
| han / hon / den / det | förklär |
| vi | förklär |
| ni | förklär |
| de | förklär |
Preteritum
| jag | förklädde |
| du | förklädde |
| han / hon / den / det | förklädde |
| vi | förklädde |
| ni | förklädde |
| de | förklädde |
Supinum
| jag | förklätt |
| du | förklätt |
| han / hon / den / det | förklätt |
| vi | förklätt |
| ni | förklätt |
| de | förklätt |
Imperativ
| — | förklä |
Passiv
Infinitiv
| — | förkläs |
Presens
| jag | förkläs |
| du | förkläs |
| han / hon / den / det | förkläs |
| vi | förkläs |
| ni | förkläs |
| de | förkläs |
Preteritum
| jag | förkläddes |
| du | förkläddes |
| han / hon / den / det | förkläddes |
| vi | förkläddes |
| ni | förkläddes |
| de | förkläddes |
Supinum
| jag | förklätts |
| du | förklätts |
| han / hon / den / det | förklätts |
| vi | förklätts |
| ni | förklätts |
| de | förklätts |