Conjugation of förkläda
disguise Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förkläda |
Presens
| jag | förkläder |
| du | förkläder |
| han / hon / den / det | förkläder |
| vi | förkläder |
| ni | förkläder |
| de | förkläder |
Preteritum
| jag | förklädde |
| du | förklädde |
| han / hon / den / det | förklädde |
| vi | förklädde |
| ni | förklädde |
| de | förklädde |
Supinum
| jag | förklätt |
| du | förklätt |
| han / hon / den / det | förklätt |
| vi | förklätt |
| ni | förklätt |
| de | förklätt |
Imperativ
| — | förkläd |
Passiv
Infinitiv
| — | förklädas |
Presens
| jag | förkläds |
| du | förkläds |
| han / hon / den / det | förkläds |
| vi | förkläds |
| ni | förkläds |
| de | förkläds |
Preteritum
| jag | förkläddes |
| du | förkläddes |
| han / hon / den / det | förkläddes |
| vi | förkläddes |
| ni | förkläddes |
| de | förkläddes |
Supinum
| jag | förklätts |
| du | förklätts |
| han / hon / den / det | förklätts |
| vi | förklätts |
| ni | förklätts |
| de | förklätts |