Conjugation of förkasta
to reject, to repudiate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förkasta |
Presens
| jag | förkastar |
| du | förkastar |
| han / hon / den / det | förkastar |
| vi | förkastar |
| ni | förkastar |
| de | förkastar |
Preteritum
| jag | förkastade |
| du | förkastade |
| han / hon / den / det | förkastade |
| vi | förkastade |
| ni | förkastade |
| de | förkastade |
Supinum
| jag | förkastat |
| du | förkastat |
| han / hon / den / det | förkastat |
| vi | förkastat |
| ni | förkastat |
| de | förkastat |
Imperativ
| — | förkasta |
Passiv
Infinitiv
| — | förkastas |
Presens
| jag | förkastas |
| du | förkastas |
| han / hon / den / det | förkastas |
| vi | förkastas |
| ni | förkastas |
| de | förkastas |
Preteritum
| jag | förkastades |
| du | förkastades |
| han / hon / den / det | förkastades |
| vi | förkastades |
| ni | förkastades |
| de | förkastades |
Supinum
| jag | förkastats |
| du | förkastats |
| han / hon / den / det | förkastats |
| vi | förkastats |
| ni | förkastats |
| de | förkastats |