Conjugation of förfina
to refine Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förfina |
Presens
| jag | förfinar |
| du | förfinar |
| han / hon / den / det | förfinar |
| vi | förfinar |
| ni | förfinar |
| de | förfinar |
Preteritum
| jag | förfinade |
| du | förfinade |
| han / hon / den / det | förfinade |
| vi | förfinade |
| ni | förfinade |
| de | förfinade |
Supinum
| jag | förfinat |
| du | förfinat |
| han / hon / den / det | förfinat |
| vi | förfinat |
| ni | förfinat |
| de | förfinat |
Imperativ
| — | förfina |
Passiv
Infinitiv
| — | förfinas |
Presens
| jag | förfinas |
| du | förfinas |
| han / hon / den / det | förfinas |
| vi | förfinas |
| ni | förfinas |
| de | förfinas |
Preteritum
| jag | förfinades |
| du | förfinades |
| han / hon / den / det | förfinades |
| vi | förfinades |
| ni | förfinades |
| de | förfinades |
Supinum
| jag | förfinats |
| du | förfinats |
| han / hon / den / det | förfinats |
| vi | förfinats |
| ni | förfinats |
| de | förfinats |