Conjugation of förfasa
to display one's outrage (often at something relatively insignificant) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förfasa |
Presens
| jag | förfasar |
| du | förfasar |
| han / hon / den / det | förfasar |
| vi | förfasar |
| ni | förfasar |
| de | förfasar |
Preteritum
| jag | förfasade |
| du | förfasade |
| han / hon / den / det | förfasade |
| vi | förfasade |
| ni | förfasade |
| de | förfasade |
Supinum
| jag | förfasat |
| du | förfasat |
| han / hon / den / det | förfasat |
| vi | förfasat |
| ni | förfasat |
| de | förfasat |
Imperativ
| — | förfasa |