Conjugation of författa
to author, to write Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | författa |
Presens
| jag | författar |
| du | författar |
| han / hon / den / det | författar |
| vi | författar |
| ni | författar |
| de | författar |
Preteritum
| jag | författade |
| du | författade |
| han / hon / den / det | författade |
| vi | författade |
| ni | författade |
| de | författade |
Supinum
| jag | författat |
| du | författat |
| han / hon / den / det | författat |
| vi | författat |
| ni | författat |
| de | författat |
Imperativ
| — | författa |
Passiv
Infinitiv
| — | författas |
Presens
| jag | författas |
| du | författas |
| han / hon / den / det | författas |
| vi | författas |
| ni | författas |
| de | författas |
Preteritum
| jag | författades |
| du | författades |
| han / hon / den / det | författades |
| vi | författades |
| ni | författades |
| de | författades |
Supinum
| jag | författats |
| du | författats |
| han / hon / den / det | författats |
| vi | författats |
| ni | författats |
| de | författats |