Conjugation of förfäa
degrade Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förfäa |
Presens
| jag | förfäar |
| du | förfäar |
| han / hon / den / det | förfäar |
| vi | förfäar |
| ni | förfäar |
| de | förfäar |
Preteritum
| jag | förfäade |
| du | förfäade |
| han / hon / den / det | förfäade |
| vi | förfäade |
| ni | förfäade |
| de | förfäade |
Supinum
| jag | förfäat |
| du | förfäat |
| han / hon / den / det | förfäat |
| vi | förfäat |
| ni | förfäat |
| de | förfäat |
Imperativ
| — | förfäa |
Passiv
Infinitiv
| — | förfäas |
Presens
| jag | förfäas |
| du | förfäas |
| han / hon / den / det | förfäas |
| vi | förfäas |
| ni | förfäas |
| de | förfäas |
Preteritum
| jag | förfäades |
| du | förfäades |
| han / hon / den / det | förfäades |
| vi | förfäades |
| ni | förfäades |
| de | förfäades |
Supinum
| jag | förfäats |
| du | förfäats |
| han / hon / den / det | förfäats |
| vi | förfäats |
| ni | förfäats |
| de | förfäats |