Conjugation of förfäkta
to defend (an opinion), to fight for (an opinion) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förfäkta |
Presens
| jag | förfäktar |
| du | förfäktar |
| han / hon / den / det | förfäktar |
| vi | förfäktar |
| ni | förfäktar |
| de | förfäktar |
Preteritum
| jag | förfäktade |
| du | förfäktade |
| han / hon / den / det | förfäktade |
| vi | förfäktade |
| ni | förfäktade |
| de | förfäktade |
Supinum
| jag | förfäktat |
| du | förfäktat |
| han / hon / den / det | förfäktat |
| vi | förfäktat |
| ni | förfäktat |
| de | förfäktat |
Imperativ
| — | förfäkta |
Passiv
Infinitiv
| — | förfäktas |
Presens
| jag | förfäktas |
| du | förfäktas |
| han / hon / den / det | förfäktas |
| vi | förfäktas |
| ni | förfäktas |
| de | förfäktas |
Preteritum
| jag | förfäktades |
| du | förfäktades |
| han / hon / den / det | förfäktades |
| vi | förfäktades |
| ni | förfäktades |
| de | förfäktades |
Supinum
| jag | förfäktats |
| du | förfäktats |
| han / hon / den / det | förfäktats |
| vi | förfäktats |
| ni | förfäktats |
| de | förfäktats |