Conjugation of förehålla
to remind and blame, to reprove, to remonstrate (a person about something) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förehålla |
Presens
| jag | förehåller |
| du | förehåller |
| han / hon / den / det | förehåller |
| vi | förehåller |
| ni | förehåller |
| de | förehåller |
Preteritum
| jag | förehöll |
| du | förehöll |
| han / hon / den / det | förehöll |
| vi | förehöll |
| ni | förehöll |
| de | förehöll |
Supinum
| jag | förehållit |
| du | förehållit |
| han / hon / den / det | förehållit |
| vi | förehållit |
| ni | förehållit |
| de | förehållit |
Imperativ
| — | förehåll |
Passiv
Infinitiv
| — | förehållas |
Presens
| jag | förehålls |
| du | förehålls |
| han / hon / den / det | förehålls |
| vi | förehålls |
| ni | förehålls |
| de | förehålls |
Preteritum
| jag | förehölls |
| du | förehölls |
| han / hon / den / det | förehölls |
| vi | förehölls |
| ni | förehölls |
| de | förehölls |
Supinum
| jag | förehållits |
| du | förehållits |
| han / hon / den / det | förehållits |
| vi | förehållits |
| ni | förehållits |
| de | förehållits |