Conjugation of förblekna
to fade (give a duller and duller visual impression, or figuratively of memories and the like) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förblekna |
Presens
| jag | förbleknar |
| du | förbleknar |
| han / hon / den / det | förbleknar |
| vi | förbleknar |
| ni | förbleknar |
| de | förbleknar |
Preteritum
| jag | förbleknade |
| du | förbleknade |
| han / hon / den / det | förbleknade |
| vi | förbleknade |
| ni | förbleknade |
| de | förbleknade |
Supinum
| jag | förbleknat |
| du | förbleknat |
| han / hon / den / det | förbleknat |
| vi | förbleknat |
| ni | förbleknat |
| de | förbleknat |
Imperativ
| — | förblekna |
Passiv
Infinitiv
| — | förbleknas |
Presens
| jag | förbleknas |
| du | förbleknas |
| han / hon / den / det | förbleknas |
| vi | förbleknas |
| ni | förbleknas |
| de | förbleknas |
Preteritum
| jag | förbleknades |
| du | förbleknades |
| han / hon / den / det | förbleknades |
| vi | förbleknades |
| ni | förbleknades |
| de | förbleknades |
Supinum
| jag | förbleknats |
| du | förbleknats |
| han / hon / den / det | förbleknats |
| vi | förbleknats |
| ni | förbleknats |
| de | förbleknats |