Conjugation of enkelrikta
to make one-way Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | enkelrikta |
Presens
| jag | enkelriktar |
| du | enkelriktar |
| han / hon / den / det | enkelriktar |
| vi | enkelriktar |
| ni | enkelriktar |
| de | enkelriktar |
Preteritum
| jag | enkelriktade |
| du | enkelriktade |
| han / hon / den / det | enkelriktade |
| vi | enkelriktade |
| ni | enkelriktade |
| de | enkelriktade |
Supinum
| jag | enkelriktat |
| du | enkelriktat |
| han / hon / den / det | enkelriktat |
| vi | enkelriktat |
| ni | enkelriktat |
| de | enkelriktat |
Imperativ
| — | enkelrikta |
Passiv
Infinitiv
| — | enkelriktas |
Presens
| jag | enkelriktas |
| du | enkelriktas |
| han / hon / den / det | enkelriktas |
| vi | enkelriktas |
| ni | enkelriktas |
| de | enkelriktas |
Preteritum
| jag | enkelriktades |
| du | enkelriktades |
| han / hon / den / det | enkelriktades |
| vi | enkelriktades |
| ni | enkelriktades |
| de | enkelriktades |
Supinum
| jag | enkelriktats |
| du | enkelriktats |
| han / hon / den / det | enkelriktats |
| vi | enkelriktats |
| ni | enkelriktats |
| de | enkelriktats |